Jag brukar inte ställa olika intressen mot varandra och värdera dem efter någon form av partisk prioritering. Men i flygplatsfrågan har vi nog nått vägs ände i debattklimatet så jag måste göra ett undantag från den mera diplomatiska principen.
Nedläggningsivrarna har ideligen upprepat det ena falska påståendet efter det andra om vad man kan få för pengarna som flygplatsen kostar. I viss mån har de även överträffat varandra. Miljonrullningsgänget har gått 20 år tillbaka i tiden för att komma fram till en ackumulerad kostnad för flygplatsen till cirka 500 miljoner kronor. Riktigt mycket pengar är det förstås, men det vill gärna bli så när man multiplicerar en årlig kostnad med 20.
Liberalerna höjer dock budet om kostnaden för flygplatsbolaget och drämmer till med en miljard kronor. Då har man i och för sig gått ytterligare ett tiotal år tillbaka i tiden men också siat i en hypotetisk framtid om 15–16 år, det vill säga ett totalt spann på 45–50 år. Man kan verkligen fråga sig om det är seriös argumentation, eller om det är vilseledande information?
Sen var det alla undersköterskor som kan anställas för pengen som blir över om flygplatsen läggs ner. Här har miljonrullarna kommit fram till att det är 60 undersköterskor det räcker till men Liberalerna bjuder mycket högre, i sin folder är det sammanlagt 310 olika anställningar som kan göras om flygplatsen läggs ner. Fel tolkat säger de och berättar att de uppräknande anställningarna i olika yrkeskategorier ska läsas att det bara är ett av de avbockade alternativen som man kan välja, en ytterst lögnaktig förespegling i en reklamfolder menar jag och flera med mig, bland annat en välkänd språkvetare plus en erfaren jurist.
Såväl miljonrullarna, Liberalerna som numera också VLT:s ledarskribent, Matilda Molander, bortser i från är en faktor som ingen vill ta till sig. Det är nämligen de samhällsekonomiska intäkterna som följer av de arbetstillfällen som finns vid flygplatsen och som har direkt och indirekt koppling till flygverksamheten.
Enligt en utredning, byggd på vetenskapliga grunder, från 2017 och som finns med i beslutsunderlaget om nedläggningen, uppgår dessa intäkter till 21 miljoner per år för Västerås Stad och 11 miljoner kronor för Region Västmanland. Slutsatsen av den utredningen är att ifall de flygrelaterade arbetstillfällena vid flygplatsen försvinner tappar staden och regionen nämnda belopp i skatteintäkter.
Var och en förstår att det inte kan bli några pengar kvar till vare sig undersköterskor, brandmän eller andra samhällsnyttiga yrken om flygplatsen läggs ner.
Ingen politiker har sagt att den här utredningen är fel utan bara viftat bort argumentet med att de som jobbar vid flygplatsen snart får nya jobb. Då har man inte förstått skillnaden mellan arbetstillfällen och anställningar. Märkligt att ledande politiker och ledarskribenter har så dålig insikt i grundläggande samhällsekonomiska fakta.
Nå, låt oss då titta på flygplatsens kostnader i relation till några andra kommunala kostnader som också löper år efter år i en fantastisk miljonrullning och troligen bara utnyttjas av en mindre andel av skattebetalarna i Västerås. Här är siffror för 2019, 2020 års siffror är inte tillgängliga än.
– Flygplatsen 23,6 miljoner kronor
– Västmanlandsmusiken 47 miljoner kronor
– Västmanland Teater 17 miljoner kronor
– Actionbadet Kokpunkten cirka 16 miljoner kronor
Personligen har jag utnyttjat flygplatsen 4–5 gånger de senaste tre åren, Västmanlandsmusiken faktiskt ingen gång under den senaste treårsperioden, Västmanlands Teater inte heller någon gång under de senaste tre åren och Kokpunkten har jag inte besökt över huvud taget.
Jag har inte heller åkt så mycket buss, kanske 6–7 gånger de senaste tre åren men där ligger kommunens kostnader på cirka 170 miljoner kronor per år.
Med andra ord skulle jag givetvis klara mig bra utan alla dessa faciliteter men känner trots det att det finns en poäng att vara med och betala för allt detta i solidaritetens namn, det är ju så ett fint samhälle fungerar.
Skulle man göra som Liberalerna, multiplicera alla dessa årliga kostnader med 45–50 år, tänk vilket svart hål det skulle bli.
Hans Johnson